Mätkäppen har varit framme.

Ett ämne som är högst intressant för alla ponnyuppfödare är mankhöjder. Den magiska siffran 148 cm - älskad och hatad, men oavsett vad man känner inför den, ack så viktig.

Nu är det ju ett bra tag kvar tills någon av våra uppfödningar ska slutmätas (eller skaffa sitt första mätintyg heller för den delen) men vi brukar göra små kontroller ibland. Man vill ju få en känsla för vad som är "normalt" och "lagom" vid vissa åldrar. Hittills har följande kunnat noteras

Vanilla

Nyfödd (13/4 2007): 98 cm

April 2008 (12 månader): 133 cm

December 2008 ( 1 år 8 månader): 143 cm

Vanilla har totalt vuxit 45 cm sen hon föddes. Och det senaste halvåret, det vill säga i princip över sommarbetet har hon vuxit tio centimeter. bara fem kvar till den magiska gränsen...

Grynet

Nyfödd (13/5 2008): 99 cm

December 2008 (7 månader): 121 cm

Grynet har vuxit 22 cm sen hon föddes. Hon var stor men ädel när hon kom ut. Dock hade ju tiden gått över lite. Nu känns hon inte alls stor, men inte heller liten. Grynet är faktiskt perfekt om jag får säga det själv! :-)

Totte

Nyfödd (8/4 2008): 82 cm

December 2008 (8 månader): 115 cm

Totte har vuxit 33 cm sen i april, men han är fortfarande minst! Kan ju bero på rasen faktiskt!

Ny mätning blir det i vår när vi ligger runt födelsedagarna. Mest spännande blir det ju att mäta Vanilla - kommer hon fortfarande att vara ponny??? Vi kanske ska starta en vadslagning...

Nyköping tur och retur

Avelsstona Dehli och Derana B med sina årsföl

Idag har jag varit på studiebesök.

Beslutet togs minst sagt hastigt och lustigt. Igår pratade jag med Eva Gustafsson, stuteri EG, och när vi hade pratat en stund bara kände jag att dit måste jag åka! Impulsiv som man är så kollade jag genast upp tågbiljetter. Det visade sig vara en ganska dyr historia, men på Tradera fanns en lösning. Där auktionerar SJ ut vissa avgångar, budgivningen slutar 12 timmar innan tåget lämnar perrongen. Spännande. Jag har aldrig varit med och bjudit på något på Tradera förut, så jag gav mig glatt in i leken. Tio över tolv på natten var sluttiden satt till. Jag satt envist framför datorn och väntade. Det hettade till rätt ordentligt de sista fem minutrarna, men jag vann!

Med andra ord blev det avfärd till Nyköping med tåget som gick 06.25 från Lund. Mysigt att åka tåg på morgonen, man satt och slumrade medan man vaggades fram. Väl framme strax efter tio så hämtade Eva mig vid stationen.

Det har verkligen varit en givande dag där Eva generöst har berättat om både sin egen avel och hela historien kring den tyska ridponnyaveln och Böhnningerstuteriet samt om hur asrp har utvecklats sen starten. Otroligt givande! Härligt att bara få gotta sig i allt som har med ridponnyer att göra en hel dag.

Några timmar och många intryck senare åkte jag hem igen. Inspirerad att fortsätta med mitt där hemma...

Självklart hade jag kameran med mig, men vi var väl inte bästa vänner, för så här dåliga bilder var det längesen jag tog. Min fotografering gör inte ponnysarna rättvisa!

Eva med årsfölet "Charmant" (e FS Champion De Luxe) modern Dehli samt Derana B och hennes hingstföl "Dirty Harry" (e FS Don´t Worry)

Unghinstar. Fuxen är e FS Don´t Worry och den gulbruna är e FS Champion de Luxe.

Treårspojkar i galopp genom hagen.

EG Houdini född 2007 (e Vita Novas Hanassie u Mirabelle)

Tack så mycket Eva för att jag fick komma och hälsa på!

Vilket fredagsmys!

Idag blir det ett lite annorlunda blogginlägg, för det ska handla om självaste stuterichefen, det vill säga moi!

Förra julen fick jag och Micke ett presentkort av mamma. Det var "Fredagsmys på hotel Gässlingen". Fri tillgång till relaxavdelningen, afternoontea, trerättersmiddag, boende i fint dubbelrum samt stor frukostbuffé. Vilken härlig klapp! Det har bara tagit oss lite (väl) lång tid att utnyttja kortet. Detta har vi dock tagit tag i och besökte igår hotellet, som ligger i Falserbo-Skanör. Underbart ställe! Vi njöt från ankomst till avgång. Så vänlig personal, vacker inredning och GOD MAT!

Efter eftermiddagsfikat som bjöds när vi checkade in klädde vi oss i badrockar och tofflor och gav oss genast ner till "relaxen". Vi började med den vedeldade badtunnan (utomhus). Helt ensamma och med mycket fin belysning runt omkring. Härlig stämning. Sen blev det massagestolarna i en halvtimme ungefär och efter det kastade vi oss ner i bubbelpoolen. Otroligt nog var det nästan tomt på folk när vi var där och vi kunde ha alla faciliteterna för oss själva. Det kändes så lyxigt.Senare på kvällen bjöds det på en utsökt middag och högklassiga viner. What a day!

Jag i massagestolen.

Jag i bubbelpoolen

Dagen efter gick vi upp vid strax före nio (vilket oftast brukar bära oss emot eftersom vi är så morgontrötta, men vi såg så mycket fram emot det som väntade...). Buffén var uppdukad och där fanns allt man kunde önska. Vi smälte maten en stund på rummet och sen checkade vi ut.

Väl hemma igen - och vad tror ni är det första man gör?
Självklart drar man på sig stallebrallan och går ut i stallet, lunchfodrar hästarna och mockar! And I love it :-)

Stort tack för den fina julklappen mamma, den var perfekt!

Jag hakar på...

Den senaste veckan har man kunna utläsa en viss trend i många bloggar. Alla ska hålla på och skriva om den här snön som intagit vårt land. Vinterpromenad hit och snöbus dit... Högås Stuteri vill inte vara sämre och självklart ligger snön även i våra hagar. Sagt och gjort, jag tog med mig kameran ut vid dagens lunchfodring.

Samantha och Ophra spetsar öronen glatt och ställer upp sig för en liten bild innan maten. Vad gör man inte för att få ta del av de där åtråvärda stråna?

Hela ungdomsgänget samlat vid grinden. De är vana att få vänta på sin tur. Vi jobbar efter mottot att de ska härdas från början. De går sist ut på morgonen, de får gå sist in på eftermiddagen och går i hagen längst ner, dvs de får mat sist. Det är bra att de lär sig att vänta och inte blir hysteriska när de andra hästarna går ut eller in.

Grynet njuter av sin lunch.

Bästisar. Totte och Vanilla delar gärna mathög. Mycket trevligare att ha sällskap till maten.

Med mig på min lunchutfodring idag hade jag stallkatten Elsa. Hon gillar att vara med bland hästarna och är inte negativ till lite kel med en mjuk mule ibland.

Underbart söta Samantha.

Som sagt, bästisar!

Mot nya äventyr!

Gunnar har flyttat från Skåne. Han har - liksom Juno - blivit göteborgare (ska detta bli en trend kanske?). Vi har sålt honom till Billdals ridklubb där han ska gå med i verksamheten. Jag tror att han kommer att bli en underbar ridskolehäst. Mjuk att sitta på, fin i handen och ett ständigt glatt humör. Vi önskar honom (och ridklubben) all lycka till med det nya livet. Om han får hemlängtan kan han ju alltid snacka lite med Svarta faran, de står på samma anläggning då Klara (som köpte Juno) är verksamhetsansvarig (dvs ridskolechef) på Billdals ridklubb.

Hera har gjort ytterligare en start. Den 16/11 var vi i Hässleholm och hoppade återigen 1 meter. Och visst blev det en runda utan fel! Superduktig. Meningen var att hon skulle ha debuterat en klass högre igår (dvs 1.10 meter) men vi tyckte inte att det var värt att köra med det väglag som vi har nu - is och snö. Så Hera fick sola sig i hagen och njuta av det vackra vintervädret istället.

Jag har faktiskt ett litet tips till mina mest trogna blogg-läsare. Om man vill ha lite koll på vad som händer i de små djurens värld här på gården, dvs alla hundar och katter, så ska man kolla in en annan blogg. Nämligen den här: http://www.meandmypack.blogspot.com/

Många härliga bilder och tokiga små texter. Underbarast är såklart Melba (min hund då, om någon tvivlade :-) )

Det har förekommit vissa klagomål...

... angående det faktum att jag har varit en dålig blogg-skrivare den senaste månaden.



Så, på allmän begäran: Fullständig lägesuppdatering.



Jag får nog ta det i kronologisk ordning. Först ut är Ungponnyfinalen i Falkenberg 28 september. Caramis kvalade ju dit genom sin fina insats på kvalitetsbedömningen tidigare i höstas. Finalen för de fyraåriga hopponnyerna startade först på morgonen, så det blev till att kliva upp väääldigt tidigt för mig och min trogna supporter och lillasyster Galina. Vi startade resan strax före halv sex och hade innan det fodrat, knoppat och släppt ut övriga hästar här hemma. Resan gick smidigt och utan problem. Första delmomentet var exteriörbedöming. Jag kände mig skeptisk till att vi skulle kunna upprepa de poängen vi fick på kvalitén, och tänkte istället att "38 poäng är ju också bra". MEN, se här skrällde det till. Caramis visade upp sig mycket fint och domaren gav henne: 98788 = 40 poäng!

På med sadel och en lätt framridning innan den stora bedömningen - uppsutten hoppning. Hade vi inte kvalat till finalen så hade Caramis nog fått vila, just på grund av att hon hade känts lite matt. Det var också så hon kändes inne på hoppningen. Hon gjorde en fin insats och skötte sig mycket väl (som alltid i tävlingssammanhang). Domaren tyckte att detta var en fin ponny med mycket god rytm, balans och frambensteknik. En ponny för framtiden, men som för dagen var något "tung ifrån marken". Poängen blev 7 för teknik och förmåga samt 8 för temperament och ridbarhet. Sammanlagt slutade Caramis på tionde plats. En riktig guldponny!



Hera har gjort två starter i 1 meter. Först åkte vi till Åstorp. Hon var mystiskt lugn på framridningen. Är detta positivt eller negativt frågade vi oss... vi var inte riktigt säkra. Väl på framhoppningen var hon lite frånvarande, sprang vid sidan en eller två gånger, vilket är olikt henne. Hon hoppade ok, men inte lysande. Dags för start. Första hindret gick bra, tvåan och trean låg på linje bort från utgången. Där tog det stopp. De red på igen och nu hoppade hon bra. Sedan kom en kombination där hon stannade IGEN! Nu tog (äntligen) ryttarens tålamod slut och han tryckte till henne ordentligt, hon hoppade insprånget lite spänt och rev - men då var det som att hon vaknade upp.- "Jaha, vi är på hopptävling" för sen hoppade hon resten av banan med stora fina språng. Ingen superrunda men det kändes positivt att hon skärpte till sig.

Den andra starten gjorde vi i Trolleholm i lördags (1 november). Hera fick åka lastbil för första gången. Jag samåkte med Mange (ryttaren) som hade ytterligare två hästar till start med sig. Hon stod som en princessa och verkade nöjd. Idag var det lite mer "go" i henne på framridningen, mer som vi är vana att se henne. Framhoppningen var ganska trång och alla hade inte sina hästar under kontroll, så man kunde se att hon blev spänd. Har skulle detta gå? Jag var inte helt säker. Själva tävlingsridhuset var stort, ljust och luftigt. Hera slappnade av. Hon hoppade lugnt, säkert och fefritt! Vi är på banan igen!

Samantha har varit på 90-dygnskoll och är fortfarande dräktig. Allt ser bra ut. Längtar, längtar till sommar och ny fölis... Självklart funderar vi redan ut namn, spekulerar kring kön, färg och tecken.

Mammorna, barnen och Vanilla har fått flytta hem från betet nu. Vanilla bor i box och de andra går ute i lösdriften (egentligen storboxar) nattetid. Dagtid får mammorna barnledigt och går i egen hage. De verkar faktiskt tycka att det är skönt. Totte och Grynet får roa sig med Vanilla. Första dagen var det lite ängsligt, men nu är det lugna gatan. Det är snart dags att vänja av helt och då blir det väl lite oro i lägret igen. Det brukar dock gå över ganska snart.

Vi har även hunnit med att löshoppa en gång. En söndag vi helst vill glömma... Eller om man ska vara konstruktiv - lära oss något av. Vanilla skötte sig bra, men svävade hellre runt i sin älgtrav än galopperade. Hon hoppade dock utan problem. Sen skulle Totte och Grynet få vara med på ett hörn. Det blev tyvärr inte godkänt. Grynet hoppade eller sprang igenom avspärrningarna typ sex gånger och Totte hoppade ut från ridbanan MELLAN undre och övre slanan när vi skulle fånga dem. Efter det var det Samanthas tur. Hon har aldrig löshoppat här förut, men gjorde det med glans. Riktigt spänstiga och fina språng med fin hinderkänsla - MEN hon hoppade också ut från ridbanan, även hon mellan slanorna (Ett släktdrag?). Hur går det till? Dessa ponnyer... Sen var vi rätt trötta efter allt ponny-jagagande. Bättre lycka nästa gång, nu är vi beredda på allt!

Mycket text... men så blir det när man slarvar med uppdateringen. :-)

Heras karriär tar fart

Då var det officiellt - Hera är inte längre "bara" mamma, utan även tävlingshäst numera. Idag har hon gjort debut i tävlingssammanhang på höjden 1 meter. Aningens spänd på framridningen kan man nog sammanfatta inledningen med, men sen lossnade det. På framhoppningen inomhus hoppade hon super och själva rundan såg strålande ut! Självklart gick hon runt felfritt och fick med sig en rosett hem!

Tävlar henne gör Magnus Jacobson och det fungerar mycket bra. Jag kan bara stå vid sidan om och njuta av mina fina häst!

Som vanligt finns det mer att önska av bildkvalitén...

Nu är det dags att ladda om inför morgondagen - Caramis stora dag! Beräknad avgång är klockan fem imorgon bitti. Mot Falkenberg och ungponnychampionatet! Fullständig rapport kommer att finnas här.

Betesflytt och nya bekantskaper

I torsdags flyttade Galinas häst Looki hem från betet. Sommarlovet fick vara slut för hennes del, dags att börja jobba igen. Vanilla blev då ensam kvar eftersom alla de andra hästarna på ett eller annat vis redan avgått. Lösningen fick bli att Vanilla flyttade in till sto-med-föl-betet istället.
Som vanligt uppstod viss förvirring i flocken när en ny medlem (läs potentiell fara!) försöker att ansluta sig. Samantha var minst sagt avisande. Hennes son å andra sidan var minst sagt välkomnande.

Totte sprang glatt sida vid sida med Vanilla och tyckte att det bara var såååå häftigt! Tänk att få umgås med en snygg äldre tjej. Hans lycka var gjord. Efter en stund, när de andra tre hade stannat på ett betryggande långt avstånd från Vanilla fick Totte äntligen chansen att hälsa henne välkommen på riktigt, med en blöt puss!

Del nummer två i denna förändring var att flytta hela gänget tillbaka till Vanillas ursprungliga bete. Det är dubbelt så stort som fölbetet och behöver betas ner. Anledningen till att vi först flyttade Vanilla var att det stora betet innehåller en hel del stora stenar och ojämnheter. För säkerhetsskull var det bäst att de fick "göra upp" på någorlunda plan mark.

Idag kändes det dock som att de var hyfsat överens och på förmiddagen gjordes förflyttningen. Vi gick ett varv med mammorna och Vanilla i grimma först så att fölen skulle få möjlighet att bekanta sig med den nya terrängen. Det var inga problem. Grynet hoppade högt över alla stengärden och Totte klättrade omkring som en liten bergsget. När vi sedan släppte dem gav de sig genast iväg för att kolla in det nya läget.

Grynet och Totte fick ordentligt med fart under hovarna och drog några vändor för att "testa underlaget".

Det är helt underbart att se dem leka och ha så roligt. Detta är att umgås med sina hästar när det är som bäst!

Debut i LC på Ringsjöortens Ryttarförening

Då var det dags att börja hoppa uppsuttet igen. De senaste tre veckorna har vi enbart fokuserat på att få Caramis tygg och säker i löshoppningen, men nu när kvalitetsbedömingen är avklarad så är det ryttare på ryggen som gäller. Jag anmälde oss till den här tävlingen med tanken att om vi skulle gå till final (vilket vi ju har gjort!) så skulle det vara bra övning, och om vi inte skulle gå till final så behöver hon ju faktiskt ut och tävla lite mer. Jag hittade ingen LD den här helgen, så helt ofrivilligt faktiskt, fick det bli en debut i LC.

I torsdags så hoppade jag lite här hemma. Det kändes ringrostigt och Caramis slog fötterna i varenda bom, och även om hon inte rev så var sprången flacka. Vi var inte på topp helt enkelt. Till min stora lättnad kändes det betydligt bättre idag. Caramis var (som vanligt!) mycket cool och lugn på tävlingsplatsen. Kändes fin när jag travade fram. Jag fattade galopp och styrde på det lilla krysset. Hon sög fint på hindret och tog ett runt luftigt språng fastän hindret var lågt. Då visste jag att det här skulle gå bra! Väl inne på själva framhoppningen kändes det super. Hon är verkligen rolig att hoppa.

Så här såg det ut på framhoppningen:

Och så här såg det ut innen på banan:

Bilderna är tagna från videofilmen så de är väl en aning oskarpa tyvärr.

Hur som helst så kom vi runt utan fel och Caramis gjorde en strålande debut i LC. Härligt!

Kvalitetsbedömning, Bollerup

Dagen började tidigt, med två ponnyer som skulle fixas i ordning. Kvällen innan hade de båda (ganska smutsiga) ponnyerna fått gå på date med trädgårdsslangen och en flaska schampo. Galina och jag stod ute i mörkret i skenet från lampan på maskinhallen och badade dem i kallvatten. Ja, i alla fall så dök Nathalie upp (punktligt) vid avtalad tid och knoppningen kunde börja. Det är alltid lika roligt att se de små skogsmullarna förvandlas till tävlingsponnyer. Strax efter klockan tio kom vi iväg. Ikon hade startid 11.40 och Caramis 14.15. Vi lastade dem i varsin transport och begav oss mot Bollerup.

Ikon var ganska laddad när vi kom på plats och tog ut honom ur transporten. Som alltid sköter han sig föredömligt för att vara hingst och försöker inte med några dumheter. Däremot vill han gärna tala om för alla att han har anlänt, och det vill han tala om mååånga gånger. Vet besiktningen gick bra och fullföljdes utan anmärkning. Vi promenerad runt lite och "sprang fram" inför exteriören. Han kändes lite spänd, men han lugnar sig väl när han kommer in i ridhuset tänkte jag. Men se där fick jag fel, om ridhuset alltså. P g a underlaget så hade de flyttat ut exteriören till utanför istället. Hur som helst som gick det bra. Ikon fick bedömningen 88888= 40poäng. Det kändes bra, han fick samma poängrad som han erhöll på Bjärsjölagård i somras.

Ikon övar uppställning inför exteriörbedömningen

Nu var det dags för sadling och framridning. Detta med framridning visade sig vara en något tungjobbad uppgift. Utebanan var så djup så djup. Det fanns ingen botten! Jag travade och galopperade max tio minuter. Resten av tiden ägnade jag åt att skritta runt på området. Ikon kändes fin och skötte sig utmärkt.

Framridning i den djupa sanden

Själva bedömningen blev tyvärr bara ljummen. Ikon fick 6:or rakt igenom. Först blev jag besviken, men nu när jag har smält detta lite så känns det ok. Han är faktiskt bara riden i åtta veckor och då kan man inte begära att han ska orka bära sig optimalt. Personligen tycker jag att han har gångarter som sträcker sig långt över godkänt-gränsen. Hans galopp är underbar och han har ju massor av år på sig att bevisa detta.

Sista momentet var löshoppning. Fanns det några krafter kvar? Jodå, det gjorde det. Ikon visade upp sin fina teknik och den härliga inställningen. Han belönades med 8-8. Det var han verkligen värd. Pausen mellan gångarterna och hoppningen blev lite kort för honom, och han var nog en aning trött, för trots att han hoppade mycket bra därinne så vet jag att han har ännu mera kapacitet.

Efter hoppningen fick Ikon kliva in i sin ägares transport och åka hem till sig igen. Det har varit roligt att ha hand om hans utbildning och det är verkligen en ponny som jag tror kan gå långt.

Dags för lite lunch och återhämtning. Sen var det dags för Caramis. Hon är ju redan som en fullfjädrad tävlingsponny. Hur cool som helst fast hon fick vänta länge i transporten. vi lastade ur och gick till vet besiktningen. Även hon passerade utan anmärkning. Nästa stopp: exteriörbedömningen. Det här var lite spännande. Hon är ju till skillnad från Ikon aldrig visad tidigare och kan ju närmast liknas vid ett oskrivet blad. Skulle hon falla domaren Birgitta Larsson i smaken? Ja, det gjorde hon. 88797 = 39 poäng fick hon ihop. Vi var mycket nöjda. Benstället är ju inte helt korrekt så den 7an kändes rättvis. Och lika rättvist kändes det att hon fick betalt för sin oerhört goda skritt.

Uppställning mot en vacker bakgrund. I det osynliga står Nathalie och jobbar för att Caramis öron ska peka framåt. Jag tror att hon använde både akrobatik och lövkastning...

Dags för de uppsuttna gångarterna. Caramis kändes superfin att rida fram. Jag hittade ett ridhus där underlaget var något bättre (men fortfarande anmärkningsvärt djupt). Även här fick det bli tio minuter i trav och galopp samt resten skritt på området. Väl inne på bedömningen fortsatte känslan att vara riktigt bra, och tydligen var det även så det såg ut. Poängen blev som följer: Skritt 8, trav 6, galopp 8, utvecklingsbarhet 7. Hennes trav är ju ganska ordinär och än så länge utan vidare längning, men de andra två gångarterna är riktigt bra och det var så roligt att detta uppmärksammades. Jag fick även kommentaren "väl presenterad" och det blev jag stolt över.

Gångartsprovet. Caramis fick kommentaren: "trevlig ponny med utvecklingsbara gångarter".

Bara löshoppningen kvar. Jag hade inte varit nervös på hela dagen, men nu kände jag en viss spänning. Bara två ynka poäng kvar att få, och det var de som skulle avgöra om Caramis skulle kvala till finalen senare i höst. Det gick vägen. Caramis gjorde en strålande insats och belönades med 8-8, även här fick vi beröm för väl visad ponny.

Dagens bedömning var över och trötta men nöjda kunde vi åka hem. Caramis med en utmärkelse i hoppning = biljetten till en plats i rikskvalitetstävlan i hoppning, Falkenberg 28/9. Slutpoängen för henne blev 8,36 poäng som hopptalang och 7,74 poäng som gångartstalang.

Avslutningsvis vill jag rikta ett stort tack till Nathalie (Hillstar), Galina (syster) och Micke (sambo) för all hjälp under dagen. Utan er... Ja, ni var bäst helt enkelt!

Genrep

Nu är det bara en vecka kvar.

Till vad? Kvalitetsbedömningen på Bollerup den 7 september såklart!
Vi har två ponnyer som ska göra bedömningen. Det är Caramis (Mickes, dvs min sambos, ponny) och Dahlåkras Ikon. Ikon är en godkänd welshhingst som har varit här sedan i början av juli för att förberedas inför bedömningen. Tiden har varit en aning knapp, men det vägs upp av Ikons underbara lynne och inställning. Han är en riktig gentleman och jag har bara gott att säga om honom. Han har verkligen utvecklats under de veckor han har varit här.

Så här ser han ut "in action":
Till vår hjälp idag hade vi Nathalie (Stuteri Hillstar) och hennes man Stefan (tack för hjälpen med filmningen!). Nathalie ska hjälpa mig under bedömningen och det känns alltid bra att ha jobbat med hästarna någon gång tillsammans innan man ska visa dem. Hon hade även med sig sin unghingst Arhults Alexander som fick löshoppa för första gången. Han skötte sig mycket bra (men det tror jag säkert att hon kommer blogga om själv).

Först ut var Ikon. Det fungerar verkligen bra med honom. Han är trygg och säker om än lite "bekväm" ibland. Om han får bestämma så pausar man gärna i någon hörna för en liten sniffning i gruset innan man hoppar vidare... Men det behövs inte så mycket tillsägelse för att han ska skärpa sig. Han hoppar med riktigt fin teknik och bra rygg verkan. Jag hoppas att han slappnar av och visar det även nästa vecka på Bollerup.

Ikon värmer upp över ett litet räcke.

Lite högre, men fortfarande samma härliga inställning!

Efter Ikon var det Caramis tur. Caramis har ju gjort detta ganska många gånger fler än vad Ikon har, men hon är ändå lite "blyg" när hindrena blir högre. Med ryttare på ryggen så hoppar hon ALLT. Vi har hoppat vatten, murar, små hus, plankor - you name it! Men när hon blir ensam mot hindret känner hon sig lite mer osäker. Hon har kapaciteten och förmågan. Jag håller tummarna för att hon tror på sig själv nästa vecka!

Så länge hindret är lågt hoppar hon hur högt som helst...

Frambenstekniken är det inget fel på idag!

Detta är verkligen två mycket fina ponnyer som kommer att gå långt med rätt ryttare. Oavsett hur det går nästa vecka så har de ju hela framtiden för sig (är i alla fall vad jag försöker intala mig själv och mitt tävlingsinriktade sinne...)

Juno har blivit göteborgare

Nu är hon såld, den svarta faran.

Juno besiktigades och bytte ägare i måndags. Det är min mycket goda vän Klara som har köpt henne. Det känns mycket bra. Klara är en duktig hoppryttare/unghästutbildare och hon kommer verkligen att ta tillvara på Junos talang. Vi här på Högås önskar dem all lycka till!

Bilderna är tagna från den lilla film vi lyckades skapa innan kamerabatteriet dog på Junos treårstest i maj. Hoppa kan hon!

Caramis tävlingsdebut och senaste nytt från stuteriet

I lördags debuterade Caramis (f-04, utbildningsponny ägd av min kära sambo) LD på Frosta ridklubb i Hörby. Hon skötte sig exemplariskt och verkade hur lugn och rutinerad som helst.
Vi kom runt med fyra fel. Rivningen kom på en oxer i lite nedförslut där jag inte riktigt fick tillbaka henne och då petade hon med fram.

Tyvärr tillhör det vår vanliga tur att filmkameran ska krångla precis vid sådana här tillfällen. Den här gången var det bandet som olyckligtvis tog slut precis när jag hade hoppat första hindret... Suck. Ja ja, vi får ha bättre koll till nästa gång. Nedan följer dock en liten stilstudie.




Vad gäller stuteriet så var Samantha på 30-dygns koll i fredags och till vår glädje såg allt mycket bra ut. Om det håller i sig hela vägen så blir det nytt föl här på gården första veckan i juni nästa år.

Idag har även Ophra varit på kontroll. Hon visade brunst för några dagar sen så egentligen var det väl ganska givet, men jag ville ändå vara på den säkra sidan. Tråkigt nog så var det som vi trodde, hon är inte dräktig. Det kanske är bäst ändå. Nu får hon chansen att återhämta sig ordentligt och bli stark igen.