I helgen som just passerat utspelade sig 2015 års ponnyderby i Dagstorp. Vi borde ha varit där och fajtats om placeringarna. Det var vi inte. Om två veckor är det ponny-SM i dressyr i Gävle. Vi borde åka dit och slåss om medaljerna. Det kommer vi inte att göra.
För några veckor sedan var Claudius plötsligt halt. Väldigt oväntat och såklart bekymrande. Claudius har aldrig varit halt. Han går alltid som en klocka. Vi åkte i princip omgående till vår veterinär där det konstaterades att hältan släckte om man bedövade framknäet, carpus. Det togs röntgenbilder i alla tänkbara vinklar men ingenting som förklarade hältan hittades. Det kunde vara en vrickning, men någonting sa oss att det nog inte var hela sanningen. Vår veterinär föreslog vidare undersökning genom CT-röntgen i Helsingborg. Det är ju inte så att man jublar direkt när något sådant kommer på tal. Den typen av röntgen kräver att hästen sövs och det känns ju alltid lite olustigt. Jag kände dock inte att det var något alternativ att avstå och undersökningen bokades in. Och tur var väl det.
Det konstaterades att Claudius har en fraktur på skenbenet precis under framknäet. Det förklarar varför hältan försvann när man bedövade bort knäet - bedövningen tar även det område där frakturen sitter. Ordination: boxvila, hästen ska hållas i stillhet!
Och där är vi alltså nu. I boxvilande läge. Ett tag kändes det ganska bittert. Sen förlikade jag mig med situationen. Sen kändes det lite bittert igen nu när ponnyderbyt pågick. Det kommer säkert att kännas ännu mer bittert när SM avgörs, men jag försöker att se det hela i ett större perspektiv. Den här skadan är inget som kommer att påverka Claudius i hans fortsatta karriär. Den kommer att läka och sen är problemet ur världen. Det finns många saker i livet som är bra mycket värre än den här situationen som vi har hamnat i. Det är en världslig sak och jag vet det, men ibland är det svårt att vara en storsint människa och se helheten. Den lilla människan i mig vill gärna tjura ihop och osa bitterhet. Som tur är så har jag henne under kontroll, den mesta av tiden i alla fall!
Det dröjer ett litet tag innan vi får se Claudius på tävlingsbanan igen,
men den som väntar på något gott...!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar