Tävling: FEIs individuella mästerskapsprogram, Klippan

Högt upp i listan!

I söndags gjorde Zelma och Claudius en start i FEIs individuella mästerskapsprogram hos Klippans RK. Bilden ovan avslöjar väl att det gick ganska bra... :-)

Framridningen var ute och starten gick inne i ridhus. Det var ganska varmt och stillastående i söndags och lite grann var det att gå från stekande sol ute in i en varm tjock vägg, men det var lika för alla. Det gäller att vara mentalt förberedd så att man fortsätter rida även om det känns som sirap precis när man kommer in i ridhuset. Zelma lyckades ganska bra med det, även om de tappade en del energi jämfört med hur det såg ut på framridningen. 

Traven var superfin under värmningen. Stor, takmässig, energisk och spänstig. Claudius har en väldigt fin front när man får honom att bära över sina bakben. Då lyfter han hela frampartiet på ett föredömligt sätt och blir härligt schvungfull. Det fungerade mycket tillfredsställande i söndags. Lite tappar de fortfarande i skolorna, men det blir stadigt bättre och näsan är framme i lodplanet hela tiden. Galoppen var stabil och även den fin i formen mesta delen av tiden. Vi jobbar fortfarande på att Zelma ska klara av att ha honom ett snäpp mer bärig och lite kvickare, då kommer formen, alltså att nosen håller sig ute i lodplan, att stabilisera sig helt.

Programmet flöt på bra så när som på en miss. Claudius var avslappnad och lyssnade fint på Zelma under hela ritten. Lite mer seg tuggummi-känsla över det hela jämfört med hur det såg ut på framridningen, som nämnt ovan, men fortfarande väldigt fint och prydligt. Missen kom i första mellangaloppen, eller rättare sagt i övergången från mellan till samlad galopp. Ett missförstånd gjorde att det blev trav. Ingen jättestor grej kanske, men problemet här var att programmet fortsätter en liten bit i samlad galopp efter längningen och sen är det meningen att man ska göra ett enkelt byte. Det är ju lite svårt att göra ett enkelt byte om man har hamnat i trav... Här gjorde Zelma en helgjuten insats! Snabb som blixten tog hon tag i Claudius när det blev trav, fattade galopp igen, galopperade tre galoppsprång och fick till det enkla bytet på rätt plats. Det var imponerande bra gjort! Missar kommer alltid att smyga sig på en när man rider program - det är hur man löser dem och hur man låter det påverka en (alltså inte påverka en) som är viktigt. Zelma fick ett A i problemhantering under den här ritten! 

Efter att de hade ridit klart var vi båda nöjda. Jag tyckte att de återigen hade höjt sig lite och Zelma hade samma känsla. Det är ändå en lätt obehagskänsla som infinner sig när man väntar på procenten. Jag vill alltid känna att jag förstår och det är så jobbigt när den egna upplevelsen skiljer sig för mycket från domarnas. Vi var samstämmiga den här gången. Resultatet landade på 68,04 procent - ganska precis där jag föreställde mig att de skulle hamna. Skönt på flera sätt. Skönt för att vi ständigt höjer oss. Skönt för att jag får ett kvitto på att vi jobbar åt rätt håll. Skönt för att min inre bild av hur bra en ritt är stämmer med vad domarna ser. Skönt för att ekipaget satte nytt personligt rekord. Skönt för att de höjde sitt SM-kval. Helt enkelt riktigt skönt!

Zelma och Claudius startade som nummer två i ett 26 ekipage stort startfält och de låg länge i ledning. Ganska väntat blev de slagna av rutinerade Clara på ännu mer rutinerade Extrem, men andraplatsen i klassen bärgade de säkert! Det kändes helt klart också SKÖNT! ;-)

Vi höjer oss

Idag har vi varit på pay´n´jump igen. Jag, min hjärteponny Manthan, Lilly-bus och själv-är-bäste-fru-Frida packade in oss i bilen och åkte till Lundåkrabuktens Ridklubb. Efter förra helgens stabila insats från ekipaget bestämde vi gemensamt att vi skulle hoppa lite högre. Idag startade de därför 50 cm och 60 cm. Debut på den andra höjden alltså.

Framridningen flöt som ett rinnande vatten och båda rundorna inne på banan gick som tåget! Efter starterna i Huaröd gjorde Frida och jag en plan. Under veckan har de övat på att Lilly ska räta upp sig och sätta ner rumpan i sadeln i svängarna och att hon ska rida större och noggrannare vägar. Gissa om ungen har legat i?! Så himla duktig!!! Jag behöver inte beskriva det, titta själva på filmen:

Manthan och Lilly på pay´n´jump

Lilly värmer upp Manthan inför dagens rundor

Idag packade jag, Frida och Lilly in Manthan i släpet och åkte till Huaröd för att vara med på pay´n´jump. Man kan tycka att vi bor ute på landet, men Huaröd är faktiskt 30 minuters resa rakt ut i spenaten härifrån sett. :-) Hur som helst, vi var alla taggade och framme i god tid. Bangången gick som en dans - Lilly hade tittat på skissen som fanns på hemsidan tillsammans med startlistan så hon kunde redan vägarna och ordningen på hindrena.

Höjderna för dagen hade vi bestämt skulle vara 40 cm och 50 cm. Lilly tyckte nog egentligen att lite högre hade passat bättre men vi andra mindes hur nervös hon blev sist vi var ute så vi tänkte att det nog var bra om allt kändes väldigt enkelt med höjden. 

Framridning kunde ske på två ställen. Dels i en hage som var hyfsat nerbetad och dels på ett fält där gräset var lite högre. Vi började i hagen. Den hade en viss lutning så det blev hoppning i backe, lite extra styrketräning så där på lördagsförmiddagen alltså :-) Uppvärmningen gick jättebra. Manthan pigg och glad men ändå lugn i sinnet. Hoppningen i lutning fungerade också toppenbra.

När vi kände oss färdiga gick vi till banan för att kolla läget. Där hade det inte hänt så mycket som vi hade trott. Det visade sig att man måste räkna med lite längre tid för varje ekipage i bommar-på-marken-klassen. Många små med korta ben som ska ta sig runt...

Ett underbart ekipage som tog sig runt banan med stil och klass i sin egen takt!

Vi fick koppla av en stund och titta på nästa generation ryttare som gjorde sina debuter på en tävlingsbana. När det närmade sig Lillys start gick vi till den andra framridningen, fältet, och fick upp pulsen med en härlig galopp och några språng på hindena där. Det är så otroligt härligt att Lilly och Manthan har blivit ett så bra team nu! Den första tiden som Manthan var hos Lilly kändes det som att det skulle dröja till nästa sommar innan de skulle kunna vara ute och galoppera på öppna ytor, men det går hur bra som helst nu! 

Men hur härligt ser det inte ut?!

Taggade!

Fina!

Nöjda med värmningen del två var det dags att få komma in på banan. En kort stund såg Lilly aningen sammanbiten ut, men det rann av henne snabbt. Båda rundorna gick som tåget! Manthan var i sitt esse och höll inte igen på farten, och Lilly hängde glatt med. Det var toppen rakt igenom!

Mamma Frida filmar Lilly som är på väg mot första hindret

Mitt favorithinder! 

Sista hindret övervunnet - mot mål!

Två som är nöjda och glada

Det här tyckte alla var kul och vi har som plan att komma iväg snart igen. Kanske redan nästa vecka...

Ljuva underbara B-ponnytid

Manthan och Lilly i vårsolen

Jag får små rapporter från min hjärteponny minst en gång i veckan. Bilder och filmer på det proffsiga ekipaget när de far fram över hinder, böjer fint på nacken eller provar att galoppera på fältet. Under vintern har jag ju varit där och ridit Samantha en till tre gånger i veckan. Min pigga ponny har behövt både lite uppstramning av ramen och lite rastning. Men nu behövs det inte alls längre. Jag red henne för första gången på typ en och en halv månad i söndags. Hela familjen Smith var på meeting i Hammarö så jag tänkte att det var ett bra tillfälle att känna av lite. Hon kändes super! Glad, pigg, följsam och lydig!

Det är något speciellt med att rida en riktigt fin b-ponny... Hela b-ponnytiden är speciell. Det är både så svårt att rida när man är liten, men samtidigt så himla enkelt och helt naturligt ibland. När vi är på hopptävling är det min absoluta favoritstund om vi hinner se några b-ponnyekipage hoppa. 

Här kommer en stilstudie signad Lilly och Manthan för några veckor sedan. Imorgon ska vi på pay´n´jump och då kanske vi kan bjuda på dagsfärska bilder. Det har tydligen inhandlats ett nytt tävlings-kit... :-)

(Kan ha varit jag som implementerade den idén hos barnet. Man får passa sig för vad man säger till de där yngre - det kan bli dyrt för deras föräldrar, hehe.)

Tävling: 90 cm & 100 cm, Perstorp

Stene i full tävlingsstyling

Idag tuffade vi iväg till Perstorp igen. Känns inte som att det var så många helger sen vi var där sist. Då var det inomhus och Stene gjorde sin debut i 85 cm. Vi har tränat på och idag var det dags för debut igen. Gånger två faktiskt. Först i 90 cm och efter det i 100 cm. 

Karro och Stene gjorde en superfin insats i båda starterna idag måste jag säga! Lite av-och-på-läge i sann unghästanda, men det hör ju till. Inställningen hos Stene fortsätter att vara precis så bra som man kan önska. Han tappar fortfarande lite kontroll över sin kropp när han blir spänd eller förvirrad. Styv skulle man kunna sammanfatta det som, men han slutar inte arbeta eller försöka göra det ryttaren ber om, och det är en väldigt fin egenskap. Viljan att göra rätt finns alltid där hos honom. På framridningen och sedan framhoppningen gjorde han till exempel flera klockrena byten helt på hjälpen när Karro bad honom, men inne på banan hänger inte riktigt kroppen med och då får de antingen bryta av till trav och fatta ny galopp eller så blir det korsgalopp en bit.

Hoppningen fungerade okomplicerat som vanligt. Stene tuffar på och har inga frågetecken kring hindrenas utformning. Däremot får Karro vara noga med att sätta en ordentlig banhoppningsgalopp i honom när det är dags att rida rundan. Förut fanns det inte så många olika galopper att välja mellan, han hade liksom ett läge bara. Nu har han blivit starkare och kan också korta sin galopp mer, det är lätt att hamna i ett "tomt" läge om man inte stämmer av att han är igång ordentligt. Det gjorde den långbenta på ett bra sätt och lotsade runt Stene till en felfri runda i 90 cm och en supertrevlig runda med ett pet i 100 cm. Nytt för dagen förutom höjderna var ju att kombination tillkom i andra klassen. Det hoppade han igenom precis lika okomplicerat som hemma. 

Uppvärmning

Tänkte lite på det under dagen... För ett år sedan var Stene fortfarande inte sutten på. Rätt temperament och hoppvilja kan verkligen hjälpa till att kompensera upp för det som än så länge fattas i fysiska färdigheter. Men tvärtom... Not so much. En ponny kan ha all kapacitet i världen, men om inställningen till arbete fattas kommer man ändå inte så långt. Stolt och nöjd uppfödare idag!  

Jag och Stene kollar in förutsättningarna på tävlingsplatsen innan det är dags för honom att börja jobba.

Betessläpp - tjejerna

På vårt stora bete blir det ston i år igen. Vi släppte de första pållarna för snart två veckor sedan och under veckan som följde efter det fyllde vi på med fler i två omgångar. Det är ett gäng ungdomar och en tanta. 

Gäng nummer ett bestod av tre stycken ettåringar. Det var dels våra vänner Olof och Fridas två ston som gick här redan förra året som föl (den ena föddes faktiskt här på Högås. Klicka här >>> för att läsa om det) och dels var det en ponnyflicka. De strosade glatt iväg när vi släppte dem utan att göra nån större grej av det nya läget. Lite besvikna blev vi nästan, vi hade hoppats på mer show :-)

Namn och stam (klicka på namnet för längre härstamning):

Holly Style, svensk ridponny, rödskm f-15 e Hermes(SWB) 1086 - The Hale Helios RW 56

C Shell, swb, fux f-15, e Centaurus 1221 - Robin Z 723

Energy, swb, brun f-15 e Etalon Lux N 1262 - Cardento 933

Next up blev systrarna e Claudius. Min egen lilla Pydde och sen treåriga Claudia som var här förra året och åt gräs. Claudia fick göra en övernattning i stallet hos oss först och bekanta sig med sin lillasyster lite innan vi släppte ut dem. Jag ville inte att Pyddan skulle känna sig helt ensam bland alla nya bekantskaper.

Självklart var de tre brudarna som redan gick på betet allra längst bort när vi skulle släppa Pydde och Claudia. Karro och jag fick en härligt förmiddagspromenad. Tillslut fick vi kontakt med flocken. Hästar är roliga ibland. De såg ut som tre ufon när de väl fick syn på oss. Det fanns ingenting hos dem som signalerade "Åh, vad roligt! Ni kommer med kompisar." Utan det var mer "What! VAD är det där ni kommer med?!" 

De två nysläppta brydde sig dock inte så mycket. Det fanns ju gräs under hovarna och det var viktigare än att lägga tid på några som bara stod och glodde :-)

Claudia, svensk ridponny, mbr f - 13 e IM Claudius RP 178 - Kricket du Hequet 1120

Högås Pudding, svensk ridponny, gbr f-15 e IM Claudius RP 178 - Coelenhages Prins Thatch RP 151

"Har det kommit in utomjordingar i vår hage?!" 

Det undrar C Shell, Energy och Holly Style

Efter en stund vågade de sig framåt.

Pydde och Claudia travar fram bland vitsipporna i jakt på den bästa grästuvan.

Gräspaus

Somliga fortsätter att spana...

...medan andra fortsätter att beta.

Allt verkade lugnt så vi tågade tillbaka till stallet och fortsatte med annat. På kvällen gick jag upp till betet igen. Då hade de två grupperna börjat bekanta sig med varandra. Claudia kändes väldigt avslappnad och fullkomligt nöjd med att vara äldst. Pydde visste inte riktigt hur hon skulle bete sig. Hon var nyfiken samtidigt som hon tyckte att de andra var lite läskiga.

Pydde hälsar på Energy och Holly Style, men hon kan inte riktigt bestämma sig för om hon vill bli kompis med dem eller inte.

Pydde ändrar taktik. Hon tar skydd bakom Claudia istället.

Sist in på betet kom två treåringar och ett avelssto, alla tre är Olof och Fridas. Det blev lite spring när vi släppte. Gruppen som redan var på betet härjade mest, de nytillkomna ville egentligen mest börja äta.

Det har smugit sig in en valack bland stona. Det är Century aka Geten.

Den andra treåringen är Gullis, eller Cencation som hon egentligen heter.

Geten till vänster och avelsstoet Caracotta till höger.

Century, swb, val, mbr f-13 e Centaurus 1221 - Chairman La Silla

Cencation, swb, brun f-13 e Centaurus 1221 - Brigadör

Caracotta, swb, brun f-02 e Cardento 933 - Steinbeck

Nu har allt lugnat sig och flocken känns harmonisk. Jag ser fram emot att de alla ska få en lång härlig gräsfylld sommar!

Rosett och ärevarv!

Claudius bär upp både Zelma och sina fina gula rosett på ett strålande vis.

Idag kom så ekipagets första nationella placering tillsammans! Det var FEI Lagtävlansprogram och vi jobbade vidare enligt planen med det vi vill förbättra just nu i den här fasen. Det blev inte så tokigt måste jag säga! :-)

Procenten hamnade på 65,214, vilket är en putsning av det andra SM-kvalet med några tiondelar, och även ekipagets personbästa i det här programmet. 

Prisutdelning till häst för de tre främst placerade. 

Från vänster segrande Giacomo, andraplacerade Valör samt Claudius som tog tredjeplatsen.

Ärevarv!

Inget piggar väl upp som lite löpträning på led i manegen... hehe.

På tävling utanför Skånes gränser

Vi är på meeting i Mantorp! Jag stoppade in Claudius i transporten och åkte tillsammans med Zelma, hennes mamma Ulrika och deras andra ponny Maine mot nordligare breddgrader i torsdags. En liten mini-semester alltså! 

Vi bor i en röd stuga intill skogen, det är mycket fint här men lite sämre med uppkoppling så bilder och framför allt film får komma när jag är tillbaka i den skånska civilisationen igen. Hehe.

Vi kom fram i torsdags kväll och Z red då ett joggingpass på banan. Riktigt fin var han! Fredagens start gick inte förrän vid fyra (två med Maine) så vi hade en lugn och mysig förmiddag.

Promenad i solskenet. Framför oss i ledet går Ulrika med Maine. Till vänster i bild syns stugan vi bor i.

Tallskog var en ny upplevelse för en Skåne-påg som Claudius.

Rundan avslutades med gräs utanför stallet. Mer behövs inte för att glädja en liten ponny!

Programmet för dagen var FEI Individuella mästerskapsprogram. Zelma och Claudius gjorde i mitt tycke sin bästa start hittills tillsammans. Två av domarna hade ekipaget på placering men den tredje låg lite lägre. Procenten blev 65,0 och i och med det är de kvalade till SM! 

Efter avslutad tävlingsdag gjorde jag en utflykt. Mer om det i ett eget inlägg när jag kommer hem igen. Nu är klockan massor och dags att sova för länge sen. Lördag bjuder på start i FEI Lagtävlansprogram innan bilen går söderut. 

Det här smarriga bordet stod uppdukat utanför ridhuset. Och jag som är så svag för bling!

Men visst blev det ett köp! Det var dock inte lätt att välja bara ett...

Tävling: FEI-dressyr, Willands

Zelma och Claudius i full koncentration på banan.

Den gångna helgen har bestått av tävling hos Willands RF. Två starter blev det för Claudius med Zelma på ryggen. Det har sett mycket harmoniskt och prydligt ut. Claudius har varit lugnet själv och inte satt en hov fel. Zelma har ridit koncentrerat och aktivt jobbat med det vi har pratat om inne på banan. 

Lördag, FEI Lagtävlansprogram

Mitt mål när vi red fram var att se till att ekipaget hittade ett lugn och en stabilitet. Claudius är ju absolut ingen hetsig eller toppad ponny, men vid senaste meetinget vi gjorde (Hästhagen för några veckor sedan) var han ju som ett popcorn. Så var dock inte fallet den här dagen. Han var på ett lugnt humör. Inne på banan flöt allt på mjukt och fint. Det som man hade velat ha mer av var energi och driv i bakbenen. Formen blev stundtals låg - han sjönk liksom i hela fronten, och det kommer ju av bristande bärighet bakifrån. Domarna var också ganska eniga i sina kommentarer och de stämde väl överens med det vi redan hade analyserat fram. Procenten landade på 64,017. 

Söndag, FEI Individuella mästerskapsprogram

Vi hade planen klar för oss redan från början. Vi ville ha samma mentala lugn och stabilitet, men mer energi och engagemang. Vi hade pratat igenom söndagens upplägg redan efter ritten på lördagen och bestämt hur Zelma skulle rida och när det var dags att sitta upp kändes hon både taggad och fokuserad på samma gång. Framridningen gick riktigt bra. Zelma var aktiv och fick till sin hjälpgivning på ett effektivt sätt. Claudius svarade upp bra! Inne på banan tappade de lite energi och formen sjönk bitvis även idag, men det var en klar förbättring jämfört med starten dagen innan. Båda två gjorde en riktigt bra insats inne på banan. Procenten idag blev 66,951 - Zelmas och Claudius första SM-kval! 

Det var sex placerade i klassen och ekipaget hamnade på den retliga sjundeplatsen. Bara minimala 0,082 procent upp till rosetten. Ibland är marginalerna små! :-) Jag tror dock verkligen på att det är nyttigt att få längta och kämpa lite ibland. Det ska inte vara så slitigt att man tappar sugen helt och att självförtroendet börjar svikta, men den ljuva smaken av framgång blir så mycket mer framträdande om man får vänta lite på den ibland. Som Alfons Åbergs farmor säger: "Ibland måste man ha tråkigt för att kunna ha roligt". Tror att jag har citerat den kloka kvinnan förut, men det tål att upprepas.

Här är några bilder från söndagens start: