torsdag 30 juni 2016

Helgen före midsommar


Manthan, Lilly och jag på tävling i Eslöv

Helgen innan midsommar bestod av två bråda dagar. Det var tävling lite här och var runtom i Skåne för undertecknad. Lördag förmiddag började med lokal ponnyhoppning i Eslöv. Lilly och Manthan startade 50 cm och 60 cm (LE och LD). Ekipagets andra riktiga tävling och man kunde redan känna att Lilly börjar bli mer varm i kläderna. Hon lär sig banan snabbt och på framridningen är hon mycket duktig på att rida stora och noggranna vägar när hon ska byta varv eller rida an på framhoppningshindrena. 

Första rundan flöt på fint fram till näst sista hindret där det blev ett stopp. Det var ingen stor grej och ibland är det till och med bra att sånt händer så att den lilla ryttaren lär sig att hantera även sådana situationer. Lilly var helt på det klara med hur man löser en sån situation - hon la en stor volt, fick igång en bra galopp och sen hoppade de över hindret utan problem. I andra klassen gick det som tåget - felfri runda och en rosett att lägga till samlingen.

Lilly rider runt banan innan start. Mamma Frida står och bevakar... men vad tittar hon på egentligen? Inte på Lilly och Manthan i alla fall :-)

Anridning i fokus




Samtidigt, i en annan del av Skåne, gjorde Manthans dotter Högås Foxy Lady och Manthans förra ryttare Alice en strålande insats på hopptävling i Sydslätten. Felfria i LD 70 cm (Clear round) och vinst i LC 80 cm! Blågul rosett och ärevarv! Jag fick rapport via sms att det hade gått strålande!

Alice och Foxy med rosetter och pokal!

Efter lite fika i Eslöv vände jag hemåt för att göra i ordning Claudius. Tävling på andra sidan Hallandsåsen stod på hans schema. Och inte i vilken klass som helst utan debut i kür dessutom! Det tog en bra stund att köra dit. Närmare två timmar faktiskt... och för att vara tävling i Skåne är det lååångt bort (vi är inte vana att behöva köra i timmar för att nå tävlingsplatsen här nere i söder, bortskämda ja, men det är så vi vill ha det!) Till slut nådde vi Båstads RK och där var det full aktivitet. Hopptävlingar på utomhusbanan på gräs och dressyrtävlingar på dubbla banor, en klass i ridhuset och en klass ute på grusbanan. Küren gick inomhus. 

Uppvärmningen gick väl lite sisådär. Claudius bjöd liksom inte på sig själv. Han var svår för Zelma att hålla framme till bettet. Han ville gärna sjuka ihop lite och krypa bakom hjälperna. Vi tuggade på med tempoväxlingar och övergångar för att få honom kvickare och mer över sina bakben. Starten i küren gick helt okej. Han blev lite tittig inne på banan och trängde från spåret några gånger och den där sista finishen uteblev men de genomförde en bra ritt. Zelma red starkt och koncentrerat på en Claudius som inte var sitt lättaste jag. Några missar drog ner procenten lite men vi fick ett bra svar på att küren fungerar. Alla domare hade satt sju på svårighetsgrad och på musiken. 

Söndagen ägnades också den åt tävling i Båstad. FEIs individuella mästerskapsprogram på utebanan. Jag var laddad, hade tänkt igenom framridningen noga och hade en plan för allt. Jag tyckte att han såg bättre ut från början under värmningen. Zelma red bra och engagerat. När vi hade skrittpausat lite och skulle börja själva arbetsfasen blev han som ett gammalt segt tuggummi igen. Zelma red verkligen för allt vad ridbyxorna höll men hon fick dåligt betalt av sin ponny. Det är verkligen inte ofta som det känns så med Claudius. Typ aldrig. Nåja, man ska aldrig klaga utan man rider utefter de förutsättningar som ges när det är tävling. Det hjälper aldrig att sitta och önska att saker var annorlunda. Varje tävling är unik och man kan bara genomföra den utefter de premisser som ges där och då. Nu satt det segt klister under skorna och då får man dansa desto yvigare!

Zelma gjorde en stark insats på banan och det var en hel del som var bra, men flytet och samspelet som de kan ha tillsammans var ju inte riktigt där och det syntes såklart på procenten.

Här är stilstudie från banan - som sagt, många fina saker också!








En lång väg hem och gott om tid att fundera. Varför blev det så här? Den senaste månaden har det gått så otroligt bra på träning. Ekipaget har höjt sin nivå och Claudius har varit i en strålande form. Aldrig förut har han kommit till tävling och bara velat lägga ner förut. 

Måndagen fick Claudius vila i sin hage men på tisdagen var det dags för arbete igen. Jag var taggad att ta tag i problemet såklart. Det blev dock inte så mycket av med det. Jag behövde bara ta några få steg i trav för att känna att det här känns inte rätt. Jag travade vidare någon minut och sen uttrycker Karro, som också var på ridbanan, precis det jag känner men inte vill låtsas existerar. "Han ser inte ren ut."

Det finns aldrig någon tid att förlora i sådana lägen. Torsdag fm bar det av till veterinären och vi har gjort en utredning. Blä, bläää vad tråkigt när det blir så här! Jag kan i alla fall konstatera att min fina ponny inte alls hade dålig inställning eller hade slutat att bjuda på sig själv - han hade ju ont! Lite dumt bara att han inte visade det på hela helgen. Inte ett steg orent travade han varken i skolor, små volter eller i längningarna. Nedrans hästar, ibland ska dom bara hålla på och leka hjältar och vad får dom för det? Mattarnas gnäll om att de borde gå bättre. Hehe, otack är lönen för det mesta här i världen ibland både för folk och för fä... 

Jag återkommer om skaderapporteringen, men det ser mörkt ut på tävlingsfronten den närmaste tiden.

torsdag 16 juni 2016

Vi försöker hänga med i takt



Let there be music and we shall dance to the rythm!

Nu är det nya grejor på gång. Det ska ridas kür till helgen är tanken nämligen. SM är inte en avlägsen prick i fjärran länge och tar man sig till en A-final så är det fri styrning till musik som gäller. Det känns oklokt att inte vara förberedd även om det är tufft att ta sig dit. I helgen är det nationellt meeting i Båstad och där finns det en kür-klass på lördagen som Zelma och Claudius ska ta sig an. Zelmas storasyster Wilma har tävlat två olika ponnyer I FEI under sin ponnytid och hade en kür till varje ponny, så nu har vi lämpligt nog ärvt den ena till Claudius. Det känns som en bra början och då kan man i lugn och ro knåpa på en egen i den takt man vill.





Under de senaste veckorna har vi även försökt vara flitiga med träningar för Susanne (Gielen) och arbetet för ekipaget går stadigt framåt. Det känns roligt och inspirerande, vi får väl se om det sitter på tävling också. På söndagen ska de rida FEIs individuella mästerskapsprogram och det programmet har de ju tagit sig runt några gånger nu så vi får väl prova att spänna bågen lite!


Zelma och Claudius i full koncentration på träning

söndag 12 juni 2016

Första riktiga tävlingen!

Lilly och Manthan värmer upp i morgonsolen

Igår så var det då dags för Lilly och Manthans debut på riktig tävling. Platsen var Hästhagens RF, samma ställe som vi var och hoppade Pay´n´jump hos i måndags alltså. Höjderna var också samma, 50 cm och 60 cm. 

Ett ekipage med fokus

Allt gick enligt planen! Felfritt i båda rundorna och Lilly strålande ikapp med solen som sken på oss.

Stilstudie:





torsdag 9 juni 2016

Någon har uttryckt en åsikt...

Sjölandia i fokus

"Det är mycket Manthan i bloggen nu för tiden..." citat: Karolin Sjöland. Ja, visst är det så, och det är väl inget konstigt alls - men här gäller det att läsa mellan raderna, vad menar hon egentligen? För ingen kan väl få nog av att läsa om ljuvliga Manthan och supersöta Lilly?! Alltså måste det vara ett dolt budskap gömt i det uttalandet. Kan det vara så att min 180 cm långa ståtliga ponnybereiter saknar rampljuset lite? Hon är ju faktiskt fyllda tjugo år och tiden som förstepilot går obevekligt mot sitt slut. Oklart vem som sörjer det mest, Karro eller jag, men antagligen båda två lika mycket. När vi var och tävlade med Stene i Perstorp för några veckor sen så sa hon plötsligt när vi satt på en bänk och väntade på bangång: "Tävling är liksom inte på riktigt om det inte är Sjöland och Holmberg som åker iväg." Jag var tvungen att instämma. Vi är ett extremt sammansvetsat team. Det finns ingen i världen som jag hellre skulle samarbeta med i tävlingssammanhang. Vi tänker typ som en person, allt går på automatik utan att man behöver prata om det. 

Nu kom jag lite från ämnet... Ämnet var ju inte att credda Karro för att hon är bra utan mer att göra mig rolig på hennes bekostnad, hehe. Long story short, jag tror helt enkelt att hon vill synas lite! :-) Nu är det ju faktiskt så att hon syns en hel del i inläggen från när vi är ute på tävling med Stene, men som dom dressyrnördar vi är så nöjer man sig inte med hoppbilder. Nej, det ska vara lindor och dressyrsadel. Som tur är så har jag lite sånna bilder på lager. Så här såg det ut i slutet av maj alldeles innan Karros fyraåring Bigge fick gå på sommarvila: 





Det sista som skulle ske innan Bigges betesgång var egentligen ett hopp-pass i ridhuset. Nu blev det inte så och då får man istället prova något nytt - barbackaridning för första gången! Jag erbjöd mig, storsint som jag är, att föreviga denna tillställning och greppade kameran. Karro tog sen med sig kameran hem. Idag när jag åter fick grepp om minneskortet så var antalet barbackabilder kraftigt reducerade. Man skulle nog kunna säga att alla bilder som ställde fröken Sjöland i en ofördelaktig dager hade raderats... Lite fegt tycker jag nog, meeen samtidigt känner hon mig väl för väl. Vissa saker vill man ju inte ska hamna i orätta händer... :-)

Ja, här är två godkända bilder i alla fall. Ni ser ju själva hur tråkigt ordentliga de ser ut, hehe.



onsdag 8 juni 2016

Fortsatt fina insatser!

I måndags, på självaste nationaldagen, var vi på pay´n´jump hos Hästhagens RF. Manthan och Lilly fick lufta sig i 50 cm och 60 cm igen. Om den förra tillställningen vi var på var mer träningslik så var den här definitivt mer tävlingslik. Stor utebana där hela ytan användes i bansträckningen och hindermaterialet var klubbens tävlingspark. Glänsande bommar och fina infångare! För oss var det perfekt. Ekipaget behöver träna på situationer som liknar skarpt läge (riktigt tävling alltså) och det här var så nära man kan komma!

Manthan hoppade som ett spjut på framhoppningen och Lilly hängde med, ett stort flin på läpparna hade hon också! Väl inne på banan till första rundan kom det lite nervösa känslor över ryttarinnan och inledningen blev blyg med något stopp. Lilly ryckte dock upp sig och Manthan kom upp i rätt tempo och sen gick det som vanligt, dvs med fart och fläkt och utan problem. Till andra rundan var nerverna under kontroll från början och det såg strålande ut från start till mål!




Till helgen är tanken att vi ska åka till Hästhagen igen och hoppa 50 cm och 60 cm... På riktig tävling! Det blir spännande kan jag lova! :-)

måndag 6 juni 2016

Relalalaxa!

Jäpp, ibland kan man behöva göra som rubriken antyder - softa lite. 

Vi bestämde oss för några veckor sen för att det nog var dags för Stene att få ägna sig åt återhämtning. Han har faktiskt gjort en ganska markant utveckling under den här säsongen. Arbetsbelastningen har ökats betydligt och han har hängt med superbra i alla svängar, men det bör man också premiera. Ibland måste man stanna upp och ge hästarna tid för återhämtning, även om allt känns bra. Det kan vara väldigt dumt att vänta ända tills det känns dåligt liksom... 

Två veckors helledigt tyckte både jag och Karro att han hade förtjänat och vad kan vara bättre än att få spendera sitt sommarlov på gräs?! Nä, typ inget, så därför marscherade vi upp med honom till betet där ettårshingstarna går. Stene fick bli lekfarbror :-)

Lekfarbror är nog inte rätt ord. Mer av en sträng rektor kanske, hehe. Stene är ganska tuff och hög i rang, men det var liksom en del i planen. De där två ohängda tonårsslynglarna har varit ganska mopsiga så lite fostran stod faktiskt högt på önskelistan. 

Precis nyinsläppt. Stene till höger flexar musklerna direkt. 
(Tänk om han hade burit sin hals sådär alltid, då hade kanske kulorna fått vara kvar...)

Småpojkarna föltuggar undergivet - precis som sig bör.




Arion i panik över att stora stygga Stene tittar snett på honom.

Stene inser rätt snabbt att de andra bara är två skitungar och att det finns gräs att ägna sig åt istället.

"Asså han e rätt cool! Vi följer efter..."

Så små och söta. Arion med öppen mun hela tiden, för säkerhets skull. 
Man vill ju inte uppfattas som kaxig.

Idag tog det ljuva livet dock slut. Stenes två veckor är över och han fick överge betet till förmån för centrifugen (läs longering). Imorgon blir det sadel på igen. Med nya friska krafter och en något större mage får Stene ta sig an nästa utbildningsperiod!

Vi avslutade faktiskt med en tävling innan Stene fick möta gräset. Vi var i Lomma och hoppade 95 cm och 100 cm. En varm och solig dag med ett ganska tungt underlag. Stene gjorde en hel del fina språng, men kändes lite långsam i aktionen. Vi kunde bara konstatera att vårt beslut att han skulle gå på vila direkt efter tävlingen låg rätt i tiden. I första klassen bowlade han ut ettan, han var liksom inte vaken när rundan började. Sen hoppade han fint resten av banan. I andra klassen trillade två bommar när han klev av lite stort. Lite blandad kompott i regleringen både framåt och tillbaka, men stundtals även riktigt bra.

Stene funkar verkligen bra att ha med sig på tävling. Han utvecklas ständigt och det känns som att det här kommer att bli roligt att ta upp igen.

Liten stilstudie à la Karro och Stene:







Mitt lurviga hjärta Signe har fått följa med på de senaste två tävlingarna. Att hålla i hunden samtidigt som man höjer och sänker hinder på framhoppningen är inte kompatibelt, men det har visat sig att det finns en mycket enkel lösning på det. Ponnytävlingar i hoppning erbjuder ett rikt utbud av företrädesvis unga tjejer som gärna passar en gullig liten hund. I sin förtjusning går de all in och Signe har fått göra det mesta medan hon väntar på sin matte. Springa, stanna, upp på en sten, ner igen, nu går vi hit, nu går vi dit... Flåsigt värre faktiskt! :-) 

Den lyckliga i Lomma som fick passa världens snällaste lurvboll.